Budskap 23/11🖤

SAMHÖRIGHET/TILLHÖR

Idag är en dag du kan känna dig liten, rädd, ensam, vilsen, ledsen, och övergiven. Att inte känna att du hör hemma någonstans. ”Alla andra” har sina familjer, sina släkten, medan du vandrar därute och ser inpå hur människor myser, slår in julklappar, julbakar, tittar på film, äter mat, nattar barn. Ja livet fortsätter som vanligt och alla har ett hem, en punkt att vara på. En rot att tillhöra.

Medan du kan känna att ditt inre barn fullständigt skriker hejdlöst på hjälp! Skriker efter närhet, kärlek, ömhet, uppskattning, tröst, klarhet, rop på hjälp om att bli befriad, få höra att du är fantastisk och vacker som den du är, för vad du kan, osv. Du kan ha kommit till sådana insikter nu att det blir svårt att välja. Det lilla barnet i dig oavsett om du är 20 eller 50 år tar all plats och måste just nu också få göra det. Jag känner mycket sorg för några och enormt mycket rädslor.

Det som sker nu är att du kliver in i din maskulina del av dig, f ö r att kunna mäkta  med vad det nu än är som sker i ditt liv. Och du har sökt hela ditt liv efter ditt ”hem” din ”plats”, dit där du hör hemma. Men svaret på den frågan är i n u t i dig själv min vän. Din plats är inom dig själv. Sen väljer du din familj, dina vänner oavsett blodsband eller ej som får dig att mår bra. Inget annat.

🖤