SKAMÂ
Precis som vi hör vÄgorna skvalpa nÀr vi lÀgger örat mot snÀckhusen, likadant hör vi skammen viska i örat att vi ska bÀra, kÀnna, ha en skam i kroppen. För nÄgot vi har gjort. NÄgot vi har orsakat, och dÄ troligt av nÄgon annan. VÄra förÀldrar Àr troligast de som Àr orsaken till detta för att de var sÄ man ocksÄ gjorde pÄ deras tid, och lÄngt dessförinnan, ja i flera generationer sÄ har det sett ut sÄ.
För det var vad man trodde var rĂ€tt dĂ„. TyvĂ€rr lever det kvar, generation efter generation och förstör fruktansvĂ€rt mycket (anser jag), ur psykologiskt perspektiv vad det faktiskt gör med mĂ€nniskan. Hur som helst, sĂ„ finns det idag en maskulin energi (medveten eller omedveten) det vet man inte alltid sjĂ€lv och sĂ€rskilt inte om en inte Ă€r i kontakt med sina innersta kĂ€nslor. Det hĂ€r kan vara sĂ„ att man har haft en konflikt ex mellan barn och förĂ€lder, vĂ€nner sinsemellan, lĂ€rare och elev, grannar osv och den ena har agerat pĂ„ ett inte sĂ„ bra sĂ€tt. Men det aktiveras saker inom en som inte blir sĂ„ bra. Oavsett sĂ„ finns det orsaker till varför den ena (den som har varit dum sĂ€ger vi, har gjort det den nu har gjort.) Barnet t.ex. Och nu menar jag inte att dennes beteende Ă€r en ursĂ€kt eller att det Ă€r försvarbart , m e n att det finns en förklaring till beteendet. I dag sĂ„ förstĂ„r Ă„tminstone mĂ„nga av oss att ett barn som Ă€r elakt, utĂ„tagerande mm – att de ropar pĂ„ hjĂ€lp. Det Ă€r dennes sĂ€tt att sĂ€ga att den inte mĂ„r bra. Den kan inte sĂ€ga rakt ut att:
”jag mĂ„r skit och jag har det jĂ€tte tufft hemma, hjĂ€lp mig! Eller det Ă€r nĂ„got i skolan eller pĂ„ dagis som Ă€r jobbigt”.Â
Det Àr vÄrat ansvar som vuxna, pedagoger, lÀrare, behandlare etc att förstÄ, agera, kliva in, ha rÀtt kunskap, komptens och utbildning för att kunna lÀsa av, kÀnna in individen i frÄga.
Förr sĂ„ blev man agad, satt i skamvrĂ„n, stĂ€mplad som jĂ€vulsunge, och gud nĂ„de den som sa ett ord eller var uppkĂ€ftig. Gjorde man det… DĂ„ blev man utfryst, bortstött, icke omtyckt, icke Ă€lskad, inte tilltalad, inte besvarad, ignorerad, straffad pĂ„ olika vis, kunde fĂ„ bli utan mat och de ena med det andra. FruktansvĂ€rt… NĂ„gra barn dog.Â
En vuxen som gör agerar med raseriutbrott, mm och Àr elak som ett barn ex idag den blir mer eller mindre idiotförklarad, stÀmplad som en enorm energitjuv, nÄgon som projicerar sitt egna dÄliga mÄende pÄ samhÀllet pga att den sjÀlv mÄr sÄ fruktansvÀrt dÄligt men inte har nÄgon sjÀlvinsikt. Och dÄ Àr det lÀttare att se utanför sin egen box. Denna person har mest sannolikt inga vÀnner.. och har den det sÄ Àr de falska sÄdana som vÀnder kappan efter vinden, Mao skulle jag vilja pÄstÄ att de hör hemma i samma bÄs. Lika barn leka bÀst.
I grund och botten Ă€r det synd om dem. Om dessa fanns som förr i tiden, dĂ„ blev de psykiskt sjuk förklarade och sattes in pĂ„ lithium ungefĂ€r. Hör ni inte hur tragiskt det Ă€r. Pga helt olika uppvĂ€xter olika förutsĂ€ttningar etc. Nu menar jag sĂ„klart inte att allt Ă€r sĂ„ avskalat och svart eller vitt, finns en grĂ„skala dĂ€remellan men dessa som fick bĂ€ra sĂ„ mycket skam fick och har fĂ„tt sĂ„ fruktansvĂ€rt dĂ„ligt sjĂ€lvlĂ€rde att det stunder inte ens har klarat av att fortsĂ€tta leva vissa av dem. Och Ingen sjĂ€lvkĂ€nsla kvar heller. De har kĂ€nt sĂ„nt fruktansvĂ€rt sjĂ€lvförakt till slut att det inte har stĂ„tt ut med sig sjĂ€lva. Tack vare uppfostran, tack vare ett invant inlĂ€rt beteende som Ă€r omöjligt i stort sett att bryta o m man inte sjĂ€lv har insikt och viljan framför allt att bryta det hĂ€r mönstret. För att det nĂ€stan ligger genetiskt. Ăr ni med mig dĂ„? Och som krĂ€ver professionell hjĂ€lp.
Denna energi idag, kan handla om ett barn, en vuxen, en vÀn, en förÀlder som bÀr en fruktansvÀrd skam som hÄller pÄ förgör den. Och det Àr farligt ska jag be och fÄ tala om. KÀnslomÀssigt gör det hÀr mycket ont. Denna energi Àr sÄ kraftfull och maskulin, auktoritÀr. Ord och inga visor. Jag kÀnner sÄ mycket tÄrar, grÄt, hulkningar som stÄr för sÄ mycket mycket annat som förtÀckt sorg.
Denna person som mĂ„r sĂ„ dĂ„ligt Ă€r bĂ„de ledsen och arg över nĂ„got den har gjort men skĂ€ms ocksĂ„. .dĂ„ menar jag framför allt offret/och utövearen sĂ„ att sĂ€ga, och den börjar Ă€ven ifrĂ„gasĂ€tta sin egen existens, varför den ens lever och finns pĂ„ den hĂ€r jorden. Och det kĂ€nns sĂ„dĂ€r mĂ„ste jag sĂ€ga. Skammen i sig har mĂ„nga mĂ„nga yttringar men den har bara e t t syfte, och det Ă€r att hĂ„lla denna eller de personer och dess inre och yttre fysiska och mentala kraft i botten. HĂ€r ifrĂ„gasĂ€tter hen sin begĂ„vning, sitt utseende, sitt sĂ€tt att vara, och börjar vĂ€rdera sig sjĂ€lv som mĂ€nniska. M e n det Ă€r inte den som denne person Ă€r.Â
Men sanningen Àr om denna dessa personer i grund och botten Àr riktiga energispridare, med ljus, kÀrlek och glÀdje. Som Àr fantastiska och vÀrda precis allt och att Àlskas sÄ som de Àr, Exakt lika vÀrdefulla som alla andra. Du Àr mirakel, du Àr unik och du Àr superviktig. Din sjÀl vet det hÀr och din inre röst försöker Àven sÀga det hÀr till dig. Vems röst Àr det som sÀger att du ska skÀmmas? Fundera över det noga.
Och du som har utövat skam gentemot nĂ„gon annan…
Skammen du kĂ€nner kommer inte inifrĂ„n dig, Ă€r det sĂ„ att dina förĂ€ldrar anvĂ€nde skam som uppfostringsmetod? Eller en lĂ€rare, kamrater som fick dig att kĂ€nna att du inte dög? Försök att fundera pĂ„ vad som fick dig att uppleva detta negativa mantra som Du bĂ€r pĂ„ frĂ„n första början. DĂ„ kommer du att inse att det inte har med dig att göra utan att det handlar om personen som försökte projicera sina egna kĂ€nslor pĂ„ DIG. Och den insikten kommer att göra DIG FRI.Â
För att du ska sluta upprepa detta mönster gentemot andra och mot dig sjĂ€lv sĂ„ behöver du förstĂ„ att du har rĂ€tt att kĂ€nna dig tillfreds, vĂ€lkomnad och Ă€lskad. Det Ă€r din rĂ€tt och din sjĂ€ls naturliga tillstĂ„nd. Om du fantiserar fram den mest fantastiska varianten av sig sjĂ€lv hur skulle den vara sĂ„? StĂ€rk den fantasin varje dag. Till slut kommer den enrgin att överrösta rösten som vill att du ska skĂ€mmas. Och nĂ€r du kan vĂ€lja att se dig sjĂ€lv som den fina mĂ€nniska du Ă€r, dĂ„ gör du det. Innan du vet ordet sĂ„ Ă€r det sant.Â
â€ïž